<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?>
<rss version="2.0">
<channel><generator>iloblog 1.0</generator><title>Tom o Pirjos Dagbok Feed</title><link>http://tompirjo.rinaillrar.se/</link><description>&lt;p&gt;Dagboken var tänkt som en valpdagbok från början men kom att mer handla om vad som händer i våra liv i övrigt. Och eftersom vi ändå inte fick några valpar 2010 så får denna dagbok fortsätta att vara vår privata dagbok&lt;/p&gt;</description><item><title>Litteraturdelen flyttar!</title><link>http://iloapp.rinaillrar.se/blog/tompirjo?Home&amp;post=336</link><description><![CDATA[  Det här med böcker och läsning har tagit över bloggen i princip helt och hållet och därför bestänmde jag att flytta ut den delen helt och hållet. Och i samma veva fick jag också en förfrågan om möjligheten att söka i bloggen. Och eftersom den här bloggen inte har den möjligheten plus att det faktiskt var tänkt att bloggen inte bara skulle handla om böcker så var det dags att flytta ut den delen. Dom bokinlägg som jag hittills skrivit om här blir kvar men läsning fr om m april 2012 kommer att bli på nya bokbloggen    http://boklysten.blogspot.se/   Dit har jag också kopierat inläggena för dom böcker som jag hittills läst i april och skrivit om här.... 
 ]]></description><pubDate>Wed, 18 Apr 2012 01:58:33 +0200</pubDate><category>Litteratur</category></item><item><title>Mord i Havanna</title><link>http://iloapp.rinaillrar.se/blog/tompirjo?Home&amp;post=335</link><description><![CDATA[  Jag bara älskar antikhandlare Homan! Tyvärr blev jag ändå lite besviken på Mord i Havanna av Jan Mårtensson.    Den håller inte alls samma klass som andra Homan-deckare. Speciellt saknar jag mycket av det där som man brukar få "gratis" med boken,dvs en hel del om konst, antikviteter, historia osv. Det finns lite av det i Mord i Havanna men inte alls lika mycket som i dom andra böckerna. Just den här boken känns också lite oengagerad och blir då inte heller lika rolig att läsa som dom andra böckerna om Homan som jag läst. 
 ]]></description><pubDate>Sun, 15 Apr 2012 22:24:07 +0200</pubDate><category>Litteratur</category></item><item><title>Kvinnor om natten</title><link>http://iloapp.rinaillrar.se/blog/tompirjo?Home&amp;post=334</link><description><![CDATA[  Kvinnor om natten av Tove Nilsen hamnade i bokhyllan lite "av nödtvång". Jag var tvungen att hitta en tredje bok för erbjudandet 3 för en tia och hittade då boken i säljarens låda och tog den bara för att "fylla på". Men det valet blev nog mer lyckat än väntat, Kvinnor om natten var oväntat spännande och ganska otäck tyckte jag.    Kanske berodde den otäcka stämningen och känslan i boken av att den spelade på många av dom rädslor som vi kvinnor bär på - t ex att det är lite olustigt ibland att åka i bil med främmande karl där man bara känner obehag utan att egentligen ha någon fog för obehaget, det är bara något man känner är obehagligt med t ex taxichauffören. Den otäcka stämningen blir också värre av att det egentligen inte händer så mycket när huvudpersonen blivit bortförd utan det hela utspelar sig mer på det psykologiska planet. Och många av hennes tankar kan man känna igen och leva sig in i som kvinna. Jag tror att taxiåkande aldrig mer blir som vanligt för mig efter den här boken! 
 ]]></description><pubDate>Fri, 13 Apr 2012 10:48:05 +0200</pubDate><category>Litteratur</category></item><item><title>Var är Alaska?</title><link>http://iloapp.rinaillrar.se/blog/tompirjo?Home&amp;post=333</link><description><![CDATA[  Var är Alaska? av John Greene kan nog delvis klassas som en ungdomsbok.    Och den jämförs ju också med Salingers "Räddaren i nöden". Men jag tycker nog att även vi "vuxna" har behållning av boken. Det här med internat är ju ett lite luddigt begrepp för dom flesta här i nNorden - vi känner till det vi läst om dem, men har ingen egen erfarenhet av just den formen av skola. Men jag tror dsom flesta ändå har nån slags föreställning om hur internat är och dom flesta kan nog också föreställa sig hur det skulle ha varit att bo på internat när man gick i skolan. Det här är en ganska "snäll" skildring av internatslivet, inte alls vad man kanske är van vid. Visst, det förekommer hyss, men dom är ganska oskyldiga jämfört med vad man kan läsa om i andra böcker. Det centrala är ändå inte just internatslivet utan det är vänskapen mellan Bullen, Översten och Takumi. Och deras relation till Alaska, den lite "vilda" tjejen på skilan. Det också dyker upp en del livsåskådningsfunderingar av typen man hade i den där åldern. Boken är skriven på ett lätt språk som gör att det är relativt lätt- och snabbläst, om man inte, som jag, fastnar emellanåt, vid vissa citat och livsåskådningsfrågor, för att själv fundera lite på dem. Överhuvudtaget har författaren lyckats såpass bra att jag tycker mig känna huvudpersonerna och kan se många av händelserna utspela mitt framför mina ögon. 
 ]]></description><pubDate>Wed, 04 Apr 2012 15:13:39 +0200</pubDate><category>Litteratur</category></item><item><title>Oscar Waos korta förunderliga liv</title><link>http://iloapp.rinaillrar.se/blog/tompirjo?Home&amp;post=332</link><description><![CDATA[  Oscar Waos korta förunderliga liv av Junot Díaz utlovas vara "makalöst bra", "oavbrutet underhållande" osv osv.    Tyvärr så lever den inte upp till lovorden. I början tyckte jag att den var smått underhållande och jag tillät mig ett par små fniss åt Oscars språkbruk (talar ett "blandspråk" där vartannat ord är spanska). Men det blir tröttsamt i längden att hela tiden växla mellan två så olika språk. Även om man kan sluta sig till vad enstaka spanska ord, insprängda i texten, betyder så blir det nog genast svårare när det handlar om hela meningar eller ord som finns på ställen där man inte direkt kan sluta sig till betydelsen, genom sammanhanget. Trots att jag kan tillräckligt med spanska för att inte ha problem med att förstå även längre meningar, så kändes det emellanåt lite jobbigt att behöva stanna upp i läsningen för att läsa om den spanska meningem för att vara säker på att man uppfattat den rätt. Och jag har en känsla av att den som inte kan någon spanska kan ha svårt att få ut något av boken. Ett lite roligt sammanträffande är att även den här boken behandlar Dominikanska republiken och att man faktiskt t o m hänvisar i boken till Bockfesten av Mario Vargas Llosa som jag ju läste för inte så länge sedan. Och har man läst Bockfesten så känner man igen mycket av det som Junot Diaz skriver och berättar om Dominikanska republiken under Trujillo-eran.  Men dfet här är definitivt inte en bok som jag rekommenderar åt någon som inte kan ett enda ord spanska... 
 ]]></description><pubDate>Wed, 04 Apr 2012 14:28:30 +0200</pubDate><category>Litteratur</category></item><item><title>Frostnätter</title><link>http://iloapp.rinaillrar.se/blog/tompirjo?Home&amp;post=331</link><description><![CDATA[  Frostnätter av Arnaldur Indridason är något så ovanligt som skriven av en islänning.    Jag har i alla fall inte träffat på många isländska författare i dom genrena jag läser. Och om dom Indridasons böcker är typiska för isländsk litteratur, så vill jag läsa mer. För jag gillar dom här och specifikt så gillar jag huvudpersonen Erlendur Sveinsson - han tar det lugnt och eftertänksamt och knotar på i sin egen takt utan brådska. Och även om tempot ibland är nästan lite i långsammaste laget så är man ändå så pass nyfiken att man bara måste läsa vidare för att ta reda på vem som gjort vad och varför. 
 ]]></description><pubDate>Sat, 31 Mar 2012 21:29:26 +0200</pubDate><category>Litteratur</category></item><item><title>Det är din själ jag kysser</title><link>http://iloapp.rinaillrar.se/blog/tompirjo?Home&amp;post=330</link><description><![CDATA[  Jag har verkligen njutit av att läsa Det är din själ jag kysser (Berättelsen om Evert Taubes älskade Siv) av Birger Sjöberg.    Vilken otroligt härlig människa Siv var! Jag blir så glad av såna här människor. Hon gick emot alla konventioner, tog makten över sitt eget liv och levde såsom hon själv ville leva - och brydde sig inte ett skvatt om vad folk sa. Såna borde det finnas fler av. Jag har aldrig varit speciellt förtjust i Evert Taube, men i det här sammanhanget går det bra. Jag satt och småskrattade när jag läste boken - här sitter jag och läser om hur Taube skrev vissa av sina låtar i Bohuslän hos Siv och så har min far haft sommarstuga på Håtö i Roslagen, där Taube skrev t ex Calle Schevens vals. På Håtö finns t o m Calle Schevens väg och Haget där vi firade midsommar var ett välkänt ställe för Taube &amp; Co. Så på nåt sätt stöter jag på Evert Taube lite varstans trots att jag egentligen inte ens gillar honom....ironiskt, eller? Men berättelsen om Siv är underbar. Språket är nästan lite poetiskt, naturskildringarna så perfekta att man nästan känner lukten av hav och hör hur vågorna slår mot strandkanten... 
 ]]></description><pubDate>Thu, 29 Mar 2012 02:42:34 +0200</pubDate><category>Litteratur</category></item><item><title>Övergiven</title><link>http://iloapp.rinaillrar.se/blog/tompirjo?Home&amp;post=329</link><description><![CDATA[  Jag sa ju att jag skulle trilla dit igen! Fast - Övergiven av Anya Peters väntade redan i bokhyllan när jag förra gången ledsnade på BOATS-böcker.    När dom två första kapitlena båda börjar med att berätta om hur mycket hennes morbror hatar henne, så går alla mina larm - Jaha, ännu en "Tyck synd om mig - jag har haft det så svårt!". Och ja, början och i alla fall halva boken är det vanliga "dravlet", men sen vänder det åt ett annat håll - ett bättre håll enligt mig. Den första delen "Den svårauppväxten" är skriven enligt samma mall som många andra i den här genren, men sen växlar boken spår. Andra halvan - där Anya börjar tappa gereppet och blir uteliggare - är på nåt sätt mer engagerande och det är där den där "Jag måste bara läsa en sida till!"-känslan kommer. Och det var så intressant och engagerande att jag, efter att ha läst boken, faktiskt letade rätt på Anya Peters blogg  http://wanderingscribe.blogspot.se/   för att läsa mer om henne. Det vore faktiskt rätt så intressant att få läsa en bok om hennes "erfarenheter" som uteliggare(fast det kan man ju läsa om i bloggen - vilket jag tänker göra!) 
 ]]></description><pubDate>Wed, 28 Mar 2012 06:50:00 +0200</pubDate><category>Litteratur</category></item><item><title>När de sågs sista gången</title><link>http://iloapp.rinaillrar.se/blog/tompirjo?Home&amp;post=328</link><description><![CDATA[  Vilken härlig stämning det är i När de sågs sista gången av Anita Shreve! Det är faktiskt inte utan att man själv blir lite kär....   Jag är tillräckligt romantiskt lagd för att tro på Den Stora Kärleken. Att man nånstans, nångång träffar den där personen som man känner hör ihop med en. Man kanske inte gifter sig med den personen eller ens lever ihop, men varje gång man träffas så är känslan densamma - han/hon är ens saknade halva.... Och När dom sågs sista gången förmedlar precis den känslan. Den är också väldigt lättläst, men samtidigt tar den lite tid att läsa eftersom man emellanåt måste stanna upp och smaka på känslan i boken. Jag gillar faktiskt också att man liksom får läsa "kärlekssagan" baklänges. Inte i kronologisk ordning utan först när huvudpersonerna träffas när dom är drygt 50, sen går man tillbaka o berättar om när dom träffades när de var 26 och sist kommer delen om deras möte vid 17.... 
 ]]></description><pubDate>Wed, 28 Mar 2012 06:34:38 +0200</pubDate><category>Litteratur</category></item><item><title>Stenhuggaren</title><link>http://iloapp.rinaillrar.se/blog/tompirjo?Home&amp;post=327</link><description><![CDATA[  Stenhuggaren av Camilla Läckberg kommer från "bokkassen" från 2009 som jag försöker jobba mig igenom. Inte en chans att jag annars skulle ha Läckberg i min bokhylla. Jag kan inte hjälpa det, jag tycker helt enkelt inte om Camilla Läckbergs böcker. Stenhuggaren av Camilla Läckberg var visserligen perfekt som sänglitteratur på det sättet att jag blev otroligt trött redan efter ett par sidor och hade sen inga problem med att sova.    Men den kändes krystad på nåt sätt. Det kändes som att hon försökt klämma in så mycket som möjligt i en och samma bok....och det blev för mycket... Först finns där den centrala berättelsen om mordet och letandet efter mördandet, sen hopar man emellanåt till 20-talets Fjällbacka. Det verkar inte räcka så då slänger man in en inkompetent polis som orsakar en misstänkts död, lite otrohet osv osv. Det blir för mycket helt enkelt och det änns verkligen som ett hopplock av en hel drös olika berättelser....som om man hittat på vartefter bara för att få in lite action i boken... Läckberg är verkligen ingenting för mig... 
 ]]></description><pubDate>Mon, 26 Mar 2012 01:28:30 +0200</pubDate><category>Litteratur</category></item></channel>
</rss>
